Vi i vår kurs har blivit välsignade med en frekvensordlista på ca 2769 ord + uttryck (tack Stockholms Universitet!) som vi måste lära oss innan rikstentan den 11e maj. På första sidan av denna fantastiska 55-sidiga pdf står det:
"Listan är baserad på korpusen Corpaix vid Université de Provence och är lemmatiserad på basis av listan över de mest frekventa ordformerna i denna korpus."
Härligt.
Översatt till svenska innebär detta att Stockholms Universitet har kolla igenom en mängd dokument för att samla de ord som används allra oftast i en pdf UTAN översättning. Det ska ju inte vara för lätt.
Men vad är det då för ord som är franskans 3000 mest användbara?
Sitter på café Emelies Cookies med Anastasia och gör sista dödsrycket inför vår litteraturredovisning i morgon. Det är så mycket ungdomar här. Ingen här är över 25, i hörnsoffan sitter ett par och har råhånglat sen vi kom hit kl 13, och bordet närmast påminner mig ständigt om hur mycket jag hatar folk med explosiva skratt (minus Piehl såklart). Jag orkar inte resa mig upp ur mina urslitna fotölj och känner mig verkligen som en tant. Jaha, nu har det tonåriga paret lagt en tjocktröja över sina lår, jojo, man kan ju föreställa sig vad som händer därunder.
Tonåringar.
Häromdagen, när vi var uppe på berget, diskuterades det vad folk skulle vilja göra innan de dör, vad som finns på deras bucketlist. Någon ville hoppa bungyjump, någon ville lära sig dyka. Jag svarade att jag skulle vilja åka runt på den engelska landsbygden och besöka trädgårdar, herrgårdar och slott.
Jag upptäckte alldeles nyss att jag hade kvar en Marabou Schweizernöt från min sista visit i Sverige, och tog med den in i vardagsrummet. Euforin var total.
Igår var vi ett gäng som gav oss ut på lite hurtig bergsvandring här i Nice. Efter en näradöden-upplevelse i minibuss upp till startpunkten kände vi oss redo. Solen stekte, vi - eller åtminstone jag - var fullständigt nerdränkt i spf 50, och alla tankar på skolarbete och stress var som bortblåsta. Turen som skulle ta runt 3 timmar, men som på riktigt tog 5 och en halv, tog oss ända upp till ett gammalt 1800-talsfort på bergets topp och ner igen.
Vi var så högt upp att det var omöjligt att fatta hur högt upp vi var.
Pappa och Ingela har varit på besök vilket har resulterat i otroligt goda middagar, en sistaplats i Quiznight på the Snug och utflykter. Idag gick turen till parfymstaden Grasse. Den enda kopplingen vi hade dit är att jag och pappa sett filmen Parfymen (med Alan Rickman!) och att Ingela gillar blommor. Efter en timmes tåg kom vi fram till Grasse som dock inte alls hade så mycket blomfält eller trädgårdar, men som istället var en bergsstad med gamla charmiga gränder, fina muséer och en fantastisk utsikt. Jag fick tillochmed se konst!
Och ännu en gång blev jag överrumplad av solen och behöver som följd aldrig mer bära rouge.
Idag har det pluggats hela dagen, det har lärts in ord, det har lästs bok, det har pluggats grammatik. Det har även köpts dyr fiklunch, fikkaffe och fikläsk. Men det går liksom inte att komma undan billigt som student här. Pluggar man på café måste man köpa något, och pluggar man på bibliotek så gäller fascistisk nolltolerans mot mat, dryck och ljud, och varje toalettbesök kostar 0,5 euro. Mat måste man fixa på annat håll, och det behöver inte betyda att det blir billigt. Det är så mycket lättare och tidseffektivt att sätta sig på ett trevligt wificafé och suga på en café crème i några timmar. Men jag gör av med oceaner av pengar här jämfört med i Uppsala. CSNs pengar.
När jag kommer hem ska det bli så snålt, så snålt. Jag ska börja äta halva burkar fiskbullar istället för hela, och gå från Wasa Sport ner till Wasa Husman. Usch.
Denna måndag har bestått av plugg, skola och tvätt. Vår fantastiska tvättmaskin har sedan några veckor varit trasig och som följd har hushållet använt samma lånade strumpor tre dagar i rad och gått in på bikiniunderdelarna. Det var verkligen dags att tvätta, och eftersom vi har sån tur att vi har så schyssta vänner såsom Fanny och Maja så stod en fullt fungerande tvättmaskin till vårt förfogande under eftermiddagen. Lyckan var total!
Det har inte hänt så mycket mer än det, så istället för att skriva en massa strunt tänkte jag istället lägga upp bilder på massa strunt - dekorationerna i vår lägenhet!
Först vill jag beklaga mig över vår blomma Amélie, som inte bara dött, utan även gått in i en obestämbar fas av förruttnelse. När hände det här?
Följande är prydnader som vår hyresvärd finner fina:
Hon är även ett stort fan av mobiler. Dessa har hon enligt uppgift gjort själv:
Denna fyller även en praktiskt funktion:
Även jag har bidragit till mobilsamlingen:
Sen har vi också hennes smarta praktiska lösningar, på t.ex. problemet "ful glipa i badrummet":
Det regnar, jag har knarkat kursens frekvensordlista, och det känns inte som att mina ögon tittar åt samma håll. Idag skulle jag så mycket hellre vara i Sverige, inte bara för att det just nu är tråkigare här, utan också för det som händer ikväll på Fjellet*.
Ikväll är maskeraden.
Den årliga maskeraden på Öfvre Fjellet är inte som vilken årlig maskerad som helst. Det är större, bättre, satsigare och garanterat roligare. I år är temat festival, maskeraden kallas därför så käckt för Fjellivalen, och det är dansgolv på våning tre, i salongen (där det även kommer vara två djs) och i källaren. Väggar och golv är täckta av dekorationer, det är bar på trean och i salongen, och varje rum har teman från olika svenska festivaler. Förra året höll festen igång tills polisen kom gång nr 3 kl 6.00 på morgonen. Jag har inga bilder på hur det såg ut på kvällen, men såhär såg det ut på morgonen efter:
Jag skulle så väldigt väldigt mycket vilja vara där ikväll.
(Fjellet* = Öfvre fjellstedtska studenthemmet, det 20-mannakollektiv jag bor i hemma i Uppsala.)
En av mina största orosmoment är överstökat - deklarationen för min enskilda firma.
Ända sedan jag i januari förra året har jag haft ett kroniskt magsår över den stundande deklarationen. Jag har bombarderat alla stackars enskilda näringsidkare i min omgivning med tusentals frågor. Ibland har samma näringsidkare fått upprepade förhör (förlåt Ajax), och jag har aldrig under en så lång tid känt mig så villrådig som under räkenskapsåret 2011. Så när Matilda, min klasskompis tillika Handelsstudent samt flygvärdinna erbjöd sig att vara moraliskt och förhoppningsvis kunskapsmässigt stöd grät jag nästan en liten skvätt av ren och skär lättnad.
Så i tre-fyra timmar satt vi på café och stötte och blötte hur det funkar med moms, periodiseringsfonder och avdragsrätt. Jag lusläste broschyren "Moms inom kulturområdet" och Matilda skypade med sina Handelskompisar och ställde lite frågor å mina vägnar. Till slut, en kvart innan caféet stängde så var den äntligen inskickad!
Jag blev så själaglad att jag passade på att skicka in studieansökan till höstterminen också (det blev socialpsykologi A och franska B på halvfart)!
Efter att jag halvsjuk kommit hem till lägenheten i Nice, ätit lunch och sovit i fem timmar, kollat på ett avsnitt Mad Men, ätit pizza och kollat på ett avsnitt Game of Thrones överraskade Rebecca och Anastasia mig med ballonger och en fantastisk hemmabakad nutellatårta! Tårtan bestod av nutella, smör och socker. Perfekt avslutning på en väldigt bra födelsedagshelg!
France Langue är just nu invaderat av en massa hormonsstinna tonårsbritter, som ligger och skräpar längstmed korridorerna. De har finnar, attityd och låter exakt som Daniel Radcliffe.
Okej, nu behöver jag lite serious help från mina fina bloggläsare. Se det som en födelsedagspresent i efterskott, alternativt en chans för er att förändra världen (om världen innebär min hösttermin).
Vad ska jag läsa i höst?
Här är alternativen ni har att välja på (svara som kommentar!):
Idag är det min födelsedag och dagen till ära sitter jag på ett tidigt morgonplan bort från väldigt mycket bra i Uppsala, tillbaka till skolan, och med halsfluss. Men påsken i Sverige har varit fantastisk, och nu är jag 21 år.
Igår anlände flyget, pappa hämtade mig och på kvällen åt jag och David en jättemysig middag ute hos pappa och Ingela i Börje Ströja. Pappa hade köpt mängder av påskgodis för att gardera sig mot potentiella påskkärringar, men eftersom ingen hade knackat på hade han fyra överfulla ägg med dragéägg, nougatägg, påskskum och punchpraliner, och försökte därför pracka på mig ett ägg eller två. I vanliga fall hade jag tagit emot äggen med öppna armar och en liten glädjetår, men det faktum att nästan alla jag umgås med i Nice kör på lördagsgodis-(inget sött i veckorna)-metoden har påverkat mig och jag tackade nej.
Ska man äta godis så ska man åtminstone äta gott godis.
Sitter på flyget hem till Sverige och kan med hjälp av norwegians wifi äntligen konfirmera det mamma smsat, och åsa länkat på min facebook; jag har blivit rankad som nr 12 av 30 heta profiler under 30 av Upsala Nya Tidning.
Herreminjesus säger jag.
Jag är fruktansvärt stolt. Och det känns lite otroligt att jag blivit rankad högre än så många som jag ser upp till. Sen att jag är yngst på listan gör ju inte saken mindre otrolig. Asså 12a i Sveriges fjärde största stad som dessutom huserar väldigt många studenter i just kategorin under 30. Tur att jag har ett helt flyg att lugna ner mig och bli lite ödmjukare. Att komma ner på jorden så att säga.
Igår kväll var jag på en otroligt mysig middag hos Martina och Ralle i deras fräscha hyrlägenhet i centrum. Det var så himla trevligt, jag pratade lite om av vad som hänt i Nice, de berättade om vad som händer på Fjellet, vi diskuterade framtid, dåtid och allt möjligt annat ända in på småtimmarna. Mycket mycket trevligt!
Idag har jag pluggat på biblioteket från 11-17.30, och under dessa timmar nästan lyckats skapa en hel A4 i 12 punkters Times. Jaja. En heldag till, lite ctrl+c ctrl+v, google translate och jag är hemma!
Efter pluggsessionen hade vi bestämt att vi skulle gå på cinémathèque och se film där Brad Pitt flugfiskar vid namn "Et au milieu coule une rivière" (A River Runs Through It) och alldeles för sent insåg vi att den var dubbad. Men det funkade förvånansvärt bra, och vi orkade med alla 123 minuter. Vi gick hem och firade med lite chèvre chaud och senaste avsnittet av Mad Men.
Jag hörde en anekdot av min klasskompis som vi kan kalla "M" som var så talande för tjejers situation i Nice så jag var bara tvungen att återge den:
M bor lite längre bort från centrum och för att ta sig hem kan hon antingen cykla en lugn omväg eller cykla igenom Nice prostitution- och strippklubbsområde. En sen kväll hade hon varit så trött att hon inte orkade cykla runt hela området utan tog en Vélo Bleu (motsvarande alvedoncykel i Stockholm) och började cykla rakt igenom. Då stoppar en polisbil henne och säger att hon inte bör cykla där så sent eftersom det är alldeles för farligt, och att de mycket hellre skjutsar hem henne. Men M svarar Äsch, det är ingen fara och tackar nej till erbjudandet och fortsätter cykla. Polisbilen bestämmer sig ändå för att köra efter henne hela vägen, som ett slags poliskortege, för att se att det inte händer något.
När M kommit fram till sin Vélo Bleu-station har hon bara två kvarter kvar att gå för att komma hem, men polisbilen propsar på att det är för farligt att gå i det här området så sent och erbjuder ännu en gång skjuts så att hon kommer ända hem till dörren. M går till slut med på det och sätter sig i bilen. När hon väl satt sig och bilen börjar rulla de två kvarteren frågar polismännen vad hon heter, var hon kommer ifrån, om hon har någon pojkvän och slutligen om hennes nummer.
Och när man går in på facebook så har Mårten huxflux regisserat ännu en musikvideo, denna gång med vår gamla rappkompis (om jag får kalla honom kompis) Petter aka Professor P.
Det värsta jag vet med det här språket är när det kommer fram nya grammatikregler som man har klarat sig alldeles utmärkt utan och som sätter alldeles för många onödiga käppar i det redan svårrullade hjulet. Jag säger bara konjunktiv. KONJUNKTIV! Vem kom på idéen med konjunktiv? Det är den absolut sämsta idéen genom tiderna, sämre än kalorier och global uppvärmning. Till och med sämre än Comic Sans!
Jag hatar konjunktiv!
Så i ren protest gjorde jag lite måndagsmanikyr medan jag "läste" läxan.
Högerhanden blev lite mer "Jackson Pollock" och är inte riktigt värd att visa.
Idag var vi på dagsutflykt med klassen till bergsbyn Saorge. Saorge ligger precis vid den italienska gränsen mitt bland bergen och var en viktig fransk fortifikation. Där finns även ett gammalt kloster som nuförtiden fungerar som bostad för kreativt yrkesutövande, men även idag producerar de honung och olivolja som de bland annat säljer på det lilla lokala torget.
Vi fick gå runt i staden lite på egen hand och sen gick vi en promenad på berget till en gräsplätt där vi hade picknick i solen. Jag kan säga att jag bittert ångrade mina tjockjeans och min långärmade tröja, och det här med att långsamt närma sig ljusbeige blev snarare att hastig bli korall. När vi legat och solat, klappat katt, häst och åsna, gick vi tillbaka till klostret för en liten guidad tur. Efter det hade vi åter några minuter i Saorge, vi fikade lite och sen var det bussen + tåg hem.
