Idag var det kanske inte riktigt lika fint väder som igår, men det gjorde inte så mycket eftersom vi ändå bara skulle plugga. Rosorna har iallafall slagit ut i pensionärsparken:
Jag och Erica + kompis och senare Rebecca och ännu senare Anastasia och ännu ännu senare Aso satt på vårt hederliga Café Marché för plugg och brunch. Jag har börjat spekulera ifall det kan vara så att de 30 cent som diffar mellan menypriset och vad jag får betala för min sedvanliga Café Crème kan vara någon slags stammisrabatt. Det vore på sin plats, tycker jag, så stor procentdel av mina pengar som blivit deras pengar.
Här är några bilder som jag obarmhärtigt (dvs utan att fråga!!) snott från Asos facebook:
Idag skedde det. Det vi alla fruktat sen 17e januari - Riksprovet. Ett 12 sidor tjockt grammatik- och vokabulärprov. Vi skulle få fyra timmar att göra det på. En av mina största orosmoment var att vi inte fick gå på toa under dessa fyra timmar. Jag hade därför bunkrat upp med en banan, en burk franska tallkarameller, ett paket tapenadeaperitifs, och en taktiskt halvfylld vattenflaska.
Provet gick okej, jag var inte tvungen att sitta i fyra timmar och min dryckestaktik var därmed helt onödig. Efter 1,5 timme kände jag mig färdig och hade lyckats räkna ihop att jag skulle få minst 129 poäng (G-gränsen är 120) och omprovet i Västerås kändes lagom avlägset.
För att fira gick vi en timme på stan och jag lyckades hitta en välbehövd finklänning och ett kanske lite mindre välbehövt klädesplagg med ingredienserna paljetter, transparans, knappar, turkost och byxdress (= kunde inte bli fel). Efter vår lilla shoppingspree gick vi till stranden och solade i fyra timmar. Mitt första bad i år inträffade också.
Lite bilder...
Nu skulle man kunna tänka att allt är lugnt, men till onsdag har vi en hemtenta i litteratur och på fredag ska en tvåsidig uppsats lämnas in.
Poliserna här i södra Frankrike har satsat rejält på ny teknik, och särskilt något som ligger mig väldig varmt om hjärtat - Segway!
Idag rullade två tuffa poliser förbi Bagel Story där jag satt och pluggfikade, kompletta med keps och pumpade biceps. Kolla vad coola dom är!
Lite senare idag när det var dags för pluggfika nr 2 (på Emelies Cookies denna gång) bevittnade vi hur en fransman parkerade mellan två bilar med max 4 dm marginal. Fransmännen må vara hopplösa i trafiken, men de är sjuka på att fickparkera.
Jag inser att det här är ett jättetråkigt inlägg, men mitt liv just nu är tentaplugg, tentaplugg, tentaplugg, drömmar om livet efter tentan, tentaplugg och lite mer tentaplugg.
Det är fortfarande pluggpluggplugg hela dagarna som gäller, men som att det inte skulle räcka fick vi en tidsmässigt och psykiskt ansträngande uppgift - nämligen att åka till ett campus och ställa frågor till några franska studenter. Självklart sköt vi upp det så länge som möjligt, men med den inkommande helgen var denna dag den sista möjliga så jag, Anastasia, Rebecca, Matilda och Fanny tog tjuren vid hornen, tog en tram till Sophia Antipolis och antastade två stackars 18-åringar som inte ens gick på universitetet, utan bara jobbade i biblioteket. Nära skjuter typ hare, tänkte vi och såg det ändå som en vinst. Sen firade vi med en 3-euroslunch på campuskantinen. Såhär såg det ut:
Efter det satt vi några timmar på Café Marché och sedan ytterligare några timmar på Häagen Dazs.
När jag och Matilda satt där för några dagar sedan fick vi för övrigt den här spännande lappen invikt i vårt kvitto.
Ursäkta att jag inte uppdaterat bloggen men det har varit konstant pluggstuga både fysiskt och psykiskt. Grammatiktentan aka riksprovet aka "minus två" är om mindre än två veckor, och innan dess ska 2769 ord sitta som rinnande vatten, samtliga verb ska kunna böjas i presens, imperfekt, passé composé, pluskvampperfekt, futurum, konditionalis och konjunktiv, vi ska kunna allt om pronomen, artiklar, adjektiv, uttryck... I gymnasiet räckte det med att bli förstådd, på universitetet ska det vara rätt och poängsättningen är stenhård. Har du t.ex. skrivit fel genus, fel ord, fel form, fel stavning, eller fel håll på accenten - minus två. Utöver detta har vi såklart böcker som ska läsas ut på litteraturen, en hemtenta och en uppsats som ska färdigställas veckan efter tentan.
Här är bilder på pluggandet:
Låt inte Rebeccas leende lura er - det är blodig allvar. Matilda har till och med skapat ett slags motivationssystem för hennes grammatikbok.
Vi i vår kurs har blivit välsignade med en frekvensordlista på ca 2769 ord + uttryck (tack Stockholms Universitet!) som vi måste lära oss innan rikstentan den 11e maj. På första sidan av denna fantastiska 55-sidiga pdf står det:
"Listan är baserad på korpusen Corpaix vid Université de Provence och är lemmatiserad på basis av listan över de mest frekventa ordformerna i denna korpus."
Härligt.
Översatt till svenska innebär detta att Stockholms Universitet har kolla igenom en mängd dokument för att samla de ord som används allra oftast i en pdf UTAN översättning. Det ska ju inte vara för lätt.
Men vad är det då för ord som är franskans 3000 mest användbara?
Sitter på café Emelies Cookies med Anastasia och gör sista dödsrycket inför vår litteraturredovisning i morgon. Det är så mycket ungdomar här. Ingen här är över 25, i hörnsoffan sitter ett par och har råhånglat sen vi kom hit kl 13, och bordet närmast påminner mig ständigt om hur mycket jag hatar folk med explosiva skratt (minus Piehl såklart). Jag orkar inte resa mig upp ur mina urslitna fotölj och känner mig verkligen som en tant. Jaha, nu har det tonåriga paret lagt en tjocktröja över sina lår, jojo, man kan ju föreställa sig vad som händer därunder.
Tonåringar.
Häromdagen, när vi var uppe på berget, diskuterades det vad folk skulle vilja göra innan de dör, vad som finns på deras bucketlist. Någon ville hoppa bungyjump, någon ville lära sig dyka. Jag svarade att jag skulle vilja åka runt på den engelska landsbygden och besöka trädgårdar, herrgårdar och slott.
Jag upptäckte alldeles nyss att jag hade kvar en Marabou Schweizernöt från min sista visit i Sverige, och tog med den in i vardagsrummet. Euforin var total.
Igår var vi ett gäng som gav oss ut på lite hurtig bergsvandring här i Nice. Efter en näradöden-upplevelse i minibuss upp till startpunkten kände vi oss redo. Solen stekte, vi - eller åtminstone jag - var fullständigt nerdränkt i spf 50, och alla tankar på skolarbete och stress var som bortblåsta. Turen som skulle ta runt 3 timmar, men som på riktigt tog 5 och en halv, tog oss ända upp till ett gammalt 1800-talsfort på bergets topp och ner igen.
Vi var så högt upp att det var omöjligt att fatta hur högt upp vi var.
Pappa och Ingela har varit på besök vilket har resulterat i otroligt goda middagar, en sistaplats i Quiznight på the Snug och utflykter. Idag gick turen till parfymstaden Grasse. Den enda kopplingen vi hade dit är att jag och pappa sett filmen Parfymen (med Alan Rickman!) och att Ingela gillar blommor. Efter en timmes tåg kom vi fram till Grasse som dock inte alls hade så mycket blomfält eller trädgårdar, men som istället var en bergsstad med gamla charmiga gränder, fina muséer och en fantastisk utsikt. Jag fick tillochmed se konst!
Och ännu en gång blev jag överrumplad av solen och behöver som följd aldrig mer bära rouge.
Idag har det pluggats hela dagen, det har lärts in ord, det har lästs bok, det har pluggats grammatik. Det har även köpts dyr fiklunch, fikkaffe och fikläsk. Men det går liksom inte att komma undan billigt som student här. Pluggar man på café måste man köpa något, och pluggar man på bibliotek så gäller fascistisk nolltolerans mot mat, dryck och ljud, och varje toalettbesök kostar 0,5 euro. Mat måste man fixa på annat håll, och det behöver inte betyda att det blir billigt. Det är så mycket lättare och tidseffektivt att sätta sig på ett trevligt wificafé och suga på en café crème i några timmar. Men jag gör av med oceaner av pengar här jämfört med i Uppsala. CSNs pengar.
När jag kommer hem ska det bli så snålt, så snålt. Jag ska börja äta halva burkar fiskbullar istället för hela, och gå från Wasa Sport ner till Wasa Husman. Usch.
Denna måndag har bestått av plugg, skola och tvätt. Vår fantastiska tvättmaskin har sedan några veckor varit trasig och som följd har hushållet använt samma lånade strumpor tre dagar i rad och gått in på bikiniunderdelarna. Det var verkligen dags att tvätta, och eftersom vi har sån tur att vi har så schyssta vänner såsom Fanny och Maja så stod en fullt fungerande tvättmaskin till vårt förfogande under eftermiddagen. Lyckan var total!
Det har inte hänt så mycket mer än det, så istället för att skriva en massa strunt tänkte jag istället lägga upp bilder på massa strunt - dekorationerna i vår lägenhet!
Först vill jag beklaga mig över vår blomma Amélie, som inte bara dött, utan även gått in i en obestämbar fas av förruttnelse. När hände det här?
Följande är prydnader som vår hyresvärd finner fina:
Hon är även ett stort fan av mobiler. Dessa har hon enligt uppgift gjort själv:
Denna fyller även en praktiskt funktion:
Även jag har bidragit till mobilsamlingen:
Sen har vi också hennes smarta praktiska lösningar, på t.ex. problemet "ful glipa i badrummet":
Det regnar, jag har knarkat kursens frekvensordlista, och det känns inte som att mina ögon tittar åt samma håll. Idag skulle jag så mycket hellre vara i Sverige, inte bara för att det just nu är tråkigare här, utan också för det som händer ikväll på Fjellet*.
Ikväll är maskeraden.
Den årliga maskeraden på Öfvre Fjellet är inte som vilken årlig maskerad som helst. Det är större, bättre, satsigare och garanterat roligare. I år är temat festival, maskeraden kallas därför så käckt för Fjellivalen, och det är dansgolv på våning tre, i salongen (där det även kommer vara två djs) och i källaren. Väggar och golv är täckta av dekorationer, det är bar på trean och i salongen, och varje rum har teman från olika svenska festivaler. Förra året höll festen igång tills polisen kom gång nr 3 kl 6.00 på morgonen. Jag har inga bilder på hur det såg ut på kvällen, men såhär såg det ut på morgonen efter:
Jag skulle så väldigt väldigt mycket vilja vara där ikväll.
(Fjellet* = Öfvre fjellstedtska studenthemmet, det 20-mannakollektiv jag bor i hemma i Uppsala.)
En av mina största orosmoment är överstökat - deklarationen för min enskilda firma.
Ända sedan jag i januari förra året har jag haft ett kroniskt magsår över den stundande deklarationen. Jag har bombarderat alla stackars enskilda näringsidkare i min omgivning med tusentals frågor. Ibland har samma näringsidkare fått upprepade förhör (förlåt Ajax), och jag har aldrig under en så lång tid känt mig så villrådig som under räkenskapsåret 2011. Så när Matilda, min klasskompis tillika Handelsstudent samt flygvärdinna erbjöd sig att vara moraliskt och förhoppningsvis kunskapsmässigt stöd grät jag nästan en liten skvätt av ren och skär lättnad.
Så i tre-fyra timmar satt vi på café och stötte och blötte hur det funkar med moms, periodiseringsfonder och avdragsrätt. Jag lusläste broschyren "Moms inom kulturområdet" och Matilda skypade med sina Handelskompisar och ställde lite frågor å mina vägnar. Till slut, en kvart innan caféet stängde så var den äntligen inskickad!
Jag blev så själaglad att jag passade på att skicka in studieansökan till höstterminen också (det blev socialpsykologi A och franska B på halvfart)!
Efter att jag halvsjuk kommit hem till lägenheten i Nice, ätit lunch och sovit i fem timmar, kollat på ett avsnitt Mad Men, ätit pizza och kollat på ett avsnitt Game of Thrones överraskade Rebecca och Anastasia mig med ballonger och en fantastisk hemmabakad nutellatårta! Tårtan bestod av nutella, smör och socker. Perfekt avslutning på en väldigt bra födelsedagshelg!
France Langue är just nu invaderat av en massa hormonsstinna tonårsbritter, som ligger och skräpar längstmed korridorerna. De har finnar, attityd och låter exakt som Daniel Radcliffe.
Okej, nu behöver jag lite serious help från mina fina bloggläsare. Se det som en födelsedagspresent i efterskott, alternativt en chans för er att förändra världen (om världen innebär min hösttermin).
Vad ska jag läsa i höst?
Här är alternativen ni har att välja på (svara som kommentar!):
Idag är det min födelsedag och dagen till ära sitter jag på ett tidigt morgonplan bort från väldigt mycket bra i Uppsala, tillbaka till skolan, och med halsfluss. Men påsken i Sverige har varit fantastisk, och nu är jag 21 år.
Igår anlände flyget, pappa hämtade mig och på kvällen åt jag och David en jättemysig middag ute hos pappa och Ingela i Börje Ströja. Pappa hade köpt mängder av påskgodis för att gardera sig mot potentiella påskkärringar, men eftersom ingen hade knackat på hade han fyra överfulla ägg med dragéägg, nougatägg, påskskum och punchpraliner, och försökte därför pracka på mig ett ägg eller två. I vanliga fall hade jag tagit emot äggen med öppna armar och en liten glädjetår, men det faktum att nästan alla jag umgås med i Nice kör på lördagsgodis-(inget sött i veckorna)-metoden har påverkat mig och jag tackade nej.
Ska man äta godis så ska man åtminstone äta gott godis.
