It is nice!

Historien om det stängda fönstret fortsätter...

Imorse vaknade jag upp kraxigare än Marge Simpson, det lät som sandpapper på raspfil och kändes lite åt det hållet också. Det var hemskt. När städtanten kom (japp, vi har en femme de ménage, fett lyx) bestämde vi oss för att fly fältet, ta vårt pick och pack och bege oss till skolan. Det var även bra för min hals, min pseudoförskylning och min elementframkallade feber. Men när skolan stängde vid halv sex så var vi tvunga att gå hem igen.

Efter en liten detour in på FNAC (Frankrikes bok/cd/papper/elektronik/café/filmaffär där jag köpte den sjukt fina anteckningsboken på bilden ovan) så gick vi hemåt, bestämda att få upp det där förbannade fönstret.

Och efter en lätt push utifrån av Rebecca så gled det lätt upp! Min lycka var obeskrivbar!